Förbarma dig

Anita Christoffersson
27 september - 10 november 2019

Om Förbarma dig

Den här utställningen tar avstamp i hur språket kan förlösa en människas livsberättelse och öppna för det mest ömmande. Hur skildringar av rötter och mörker och dy kan omvandlas till mod att blotta människans svagaste stunder och tillstånd. För det är det sköra, den enorma litenheten och kölden, som Anita Christofferssons konstnärskap säger något om i Förbarma dig. Att när vi är som mest genomskinliga och harhjärtat bankar i ett tilltygat bröst finns ingen integritet, ingen upprätthållen stolthet, att värja sig med mot illvillighet eller tystnad. Och samtidigt; vilken pinad urkraft bor det inte i att helt blottad be om förskoning? Att våga sig genom smärtan i att skämmas är en extremsport som kräver mycket oavsett om någon själv väljer att se den i vitögat eller om nöden dikterar villkoren

Om Anita Christoffersson

Anita Christoffersson är utbildad på Goldsmiths College, University of London. Efter arbetsvistelser utomlands bor och arbetar hon nu i Lund. Hon har tidigare ställt ut bland annat i Australien, Danmark, England, Finland, Japan och Sverige. Christoffersson arbetar med två huvudspår i sitt konstnärskap, bland annat genom starkt nonfigurativa bilder i varierande material och storlekar – särskilt i undersökningar av cirkelformen – och det poetiska spår där hon låter textilier, andra objekt och ord bildar berättelser och dikters fraser. Hennes arbeten behandlar ofta existentiella teman i det allmänmänskliga, personliga och privata.

Christofferssons möte med författaren Birgitta Trotzigs begravningsprocession i Lund 2011 satte igång en process som skulle göra Trotzig till ens slags andlig medarbetare. Böckerna plockades fram igen, de där som inte hade varit passande för unga kvinnor att läsa, men som klädde något viktigt i ord. Trotzigs fraser är i ständig dialog med Christofferssons fragila, ärvda, lagade och sökande broderier, rullgardiner och näsdukar i Förbarma dig.

Energitjuvens försvarstal

Svaghet är tabu. Det ska ofta finnas någon typ av kamp och ljusning kring ömkligheten för att den ska få en plats i narrativet kring en människas existens. Ser vi inte solkanten som gör bedrövelsen till en potentiell framgångssaga vänder vi oss allt oftare till begrepp som offerkoftor och energitjuvar. Vips blir den drabbade också syndabock och blickar vänds bort från trauman, obotlig sorg och social död.

Svaghet bär också på associationer om skam som i sin tur lätt för med sig en kulturhistorisk air. Det är sådant man läser om i generationsromaner som utspelar sig under sent 1800-tal och där en ung kvinnas vedermödor, menstruationer, orättvisor och kladdiga barnafödslar sker bakom hysch och stängda dörrar. Övrig tid bär hon vatten, skottar ur dasset och självkritiserar.

Men skam hör inte till svunna tider och trots att den nog är lättare att hantera i litterär form är den naturligtvis högst verklig. Måhända för vissa mer än andra men det rör sig om en av människans mest grundläggande känslor. Kanske den som krullar våra nervtrådar värst. Vi aktar oss nämligen noga för skamliga situationer och i bästa fall hindrar detta oss från allt från plumpa uttalanden om andra till mord och övergrepp. Men skam kan också skära hårt i möjligheten att säga hjälp, förlåt, i helvete heller, be om nåd, vara krävande och bökig eller att fullt ut erkänna sig darrande besegrad. Den kan upplevas som ett tecken på svaghet, som klängig både då vi själva är vissna och när vi blir föremål för andras bedjande blickar.

I spåren av de senaste decenniernas new age- och new public managementinspirerade individualism verkar också uppfattningen om att kapa banden till så kallade energitjuvar vara väl förankrad hos många. Denna rädsla för att möta bortvända blickar eller tvingas axla ansvar för någon som anses lumpen behöver komma upp till ytan – omvärderas – den är att ta på allvar. Ordet ”energitjuv” är också sprängfyllt av ideologi och undertexter. Det indikerar att någon vill ta något som är värdefullt från någon annan. Och är något värdefullt brukar det betyda att det inte finns hur mycket som helst av den varan. Det är ingen hemlighet att vi i stigande grad försöker lära oss att värna om den bristande energin för att inte bli utförsäkrade och själva bära skammens bördor. Vidare förutsätter det – enligt energitjuvslogiken – att det också finns människor som tvärt om är energieffektiva och som vi ska välja istället. 

Men vad i en människa kan då kräva så mycket energi att den kan anses vara stulen? Visst, vissa tycker småprat är väldigt svårt och krävande, andra upplever hetlevrade eller komplexa diskussioner som tröttande. Eller att någon visar uppgivenhet, ilska, sorg. För att inte tala om barn. Barn är energikrävande. Kort sagt alla som söker något, reaktioner, vill ha något – bekräftelse, en lösning, pengar. Tjuven tar olovandes något av detta eller mer. Det går riktigt att se framför sig hur energitjuven smyger in – om natten – med någon form av snabel istället för mun och liksom suger riktigt rent i depåerna ur en försvarslös kropp. Tjuven bär skulden för brottet. Tjuven är inte hederlig. Och inte minst – tjuven har själv valt sin bana.

Okej. Om det här resonemanget någotsånär klingar sant säger det oss att den energieffektiva människan som tvärt om, inte tar eller kräver utan godkännande, är den version som uppmuntras, kan inkluderas, är bra. Det är en människa som inte lägger sin komplexitet, sina känslor och förväntningar på någon annan. Den som håller med eller är tyst är ingen skurk. Ingen behöver spendera dyrköpt energi på att rädda situationen eller förhandla med dennes tankebanor eller behov. Krafterna kan istället gå till effektivt arbete och fitness, ork att välja rätt robotgräsklippare och elavtal. Allt utan att bli för trött för att orka ligga med partnern och sätta nya skambefriade människor till världen.

Fast. Barn. Barn är energitjuvar.

Att hantera, parera, gynna och gynnas av egna och andras förmågor, utspel, känslor, bakgrunder, märkliga nycker och vindlande tankar. Är då inte detta det meningsfulla i att vara en människa bland andra människor? Låta någon synas, finnas och höra till utan solkant. Utan att behöva vara bäst på något eller ens ha en liten potentiell framgångssaga uppstoppad i rockärmen.

Att falla strömlinjeformad genom en energisnål tillvaro, med rätt gräshöjd och mindre utmanande möten med andra skamlösa individer, kanske inte är vägen till Nirvana. Ett handdraget elände till gräsklippare och en jobbig granne som kommit på onåd är det kanske inte heller. För Nirvana finns nog inte. Men livet och medmänniskorna gör det.

Så, hur förbarmar vi oss i en tid när vi är upptagna med att effektivisera vardagen och spara kraft i ladorna? Hur förstår vi vad vi slänger på skräphögen när vi viker bort blicken från de skamtyngda och skuldsatta? Och vad blir av de så kallade energitjuvarna när de som har kraften (nåväl, någotsånär) i behåll slår dövörat till? Alla de som har komplexa behov och beteenden. Eller de som har nog så lättbegripliga men kanske svårsmälta predikament? De som bär på mjukdelar som andra inte vill förknippas med, som hamnat i onåd och som behöver sin stressade flock?

Ja. Vad svarar man? Lätta lösningar på svåra frågor finns bara i populismen. Välkommen att prova tankar och svåra svar i utställningen Förbarma dig.

Programpunkter i samband med aktuella utställningar

• 21 sept kl. 13-19 Fanzinemässa: VXO Zine Fest! Litteratörer, serieskapare och illustratörer från när och fjärran visar och säljer sina fanzine, art prints, tygkassar, knappar och mycket mer. Öppet fanzinelabb för alla åldrar mellan kl. 13-16 i konstlabbet.
• 28 sept Kl. 16-18 Konsert: Stockholms Saxofonkvartett. Fyra saxofoner och inget annat! Arrangeras av konstmusikföreningen Media Artes.
• 12 okt kl. 16 Konsert: Stensöta + Louise Magnusson. Skog. Träflisor. Metall. Mossiga stenar. Ljudet av skogsmaskiner. Trädsus. Sågklingor mot trädstammar. Stensöta skapar ljud med hjälp av trä och Louise Magnusson låter sågklingor vibrera. Arrangeras av konstmusikföreningen Media Artes.
  
  Högläsning av Anna Höglund + Samtal om vad människor ibland tänker på:
• 29 sept kl. 14 Anna Höglunds och Eva Sussos bok Alla frågar sig varför + samtal om sådant som människor undrar över.
• 20 okt kl. 14 Högläsning: Anna Höglunds bok Mannen som byggde ett hus + samtal om längtan, behovet av mer och att finnas i andras blick.
• 27 okt kl. 14 Högläsning: Anna Höglunds bok Om detta talar man endast med kaniner + samtal om att känna mycket, att inte våga, men ändå söka samhörighet.
  *För alla åldrar, högläsningen sker i utställningen Kaniner och filosofer. I samarbete med Växjö stadsbiblioteket.
  
  Brodera med textilkonstnären Kerstin Björk:
• 29 sept kl. 13-16 Broderiverkstad: Storbroderi.
• 5 okt kl. 13-16 Broderiverkstad: Släpp mönster och mål!
• 6 okt kl. 17- 19.30 Broderiverkstad: Mörkerbroderi.
  *Med inspiration från utställningen Förbarma dig. Vi möts vid Växjö konsthall och tar oss tillsammans till platsen för dagen, håll utkik på webb.
  
  
• Lunchvisningar av aktuella utställningar: 2 okt, 16 okt, 23 okt kl. 12.30. Det bjuds på kaffe.
• Öppen kroki: för alla åldrar, erfaren som oerfaren. 50 kr tillfälle, ingen föranmälan. Kl. 19-21 varannan onsdag, jämna veckor.
• Lördagslabb: från 6 år och uppåt, varje lördag kl. 13-15. Fritt inträde, ingen föranmälan. Kom vid utsatt tid. Höstpremiär: 14 sept.
• Samarbeten och händelser: 11 okt-12 okt: Framtiden sover över hos konsthallen: Revolutionärt pyjamasparty med performancekompaniet Hello Earth! och studenter från Design + Change-programmet vid Linnéuniversitetet, med inspiration från Förbarma dig.
  

*Fritt inträde till alla programpunkter om inget annat anges.